Emma kom igår och vi gick i lite affärer, gick till hotellet och checkade in och gick sedan ut och åt på en spansk tapas bar (namnet la jag aldrig på minnet) och vandrade sedan vidare till någon random pub och bara satt och tjötade.

Min nya blondafrisyr för er som inte tidigare skådat detta.

Imorgon är det första advent och på måndag är det återigen december. December är en av mina favoritmånader, beror kanske på julafton. Hoppas verkligen jag kommer åka hem till jul. Men också för att det är oftast då den mysiga delen av året kommer. Den regniga hösten går till frostiga morgonar och minusgrader. Det är jobbigt och kallt och snoret i näsan fryser men det är härligt. Tjocka jackor, halsdukar och skor. Här går jag fortfarande i skinnjacka, converse och sjal. Det regnar mest hela tiden nu och det där med frost och minusgrader kommer inte änns på fråga. Senast igår såg jag en kille gå runt i endast t-shirt och kände mest, är du dum i huvudet. Även om det går gör det inte. 

 

Tänkte iallafall dela med mig av lite bilder från tidigare år.

 

 

Den har krånglat de senaste veckorna och stängt av sig själv ibland men då har det bara varit att sätta på den. Självklart fungerar den inte överhuvudtaget nu då. Så ja livet leker väl. Men vi är glada ändå.

Det har varit en väldigt lugn dag i det stora hela, ni vet tagit det lugnt, druckit kaffe, ätit mat och bara hängt med familjen. Jag gick till mitt rum vid 8 tiden, pratade med Lovisa i telefon ett tag och efter det glodde jag bara på lite Per Morberg. Vad kan klockan varit, runt halv elva kanske? Lite tidigare än det till och med. Iallafall då hör jag Anna ropa på mig ifrån trappan. Jag kommer ut, ser henne springa uppför resten av trappstegen mot barnens rum samtidigt som hon säger det brinner i skorstenen. Iain kommer tätt på och båda tar upp barnen. Jag drar samtidigt på mig varmare kläder och tar mig snabbt ut.

Så där satt vi utanför huset i kanske 40 minuter. Eller en halvtimme, var för upptagen med att kolla på brandmännen när de släckte elden. Då kom iallafall Iain ut och sa att det var okej att komma in igen. Barnen somnade på en gång, men medan de jobbade vidare på att släcka det sista stod jag och Anna i köket och pratade och gjorde te åt brandmännen. Barnens kusin Christine har varit här i en vecka och ska vara här den här veckan också. Hon hade iallafall varit barnvakt åt hennes andra kusiner ikväll så hon blev hyfsat chockad när hon kom tillbaka och såg en brandbil, folk på taket och rök från taket. Men sen såg hon mig i köksfönstret och förstod att det inte var så illa. 

Nu har de hur som helst släckt allt och åkt iväg. Iain sa att de hade sagt att det var en väldigt liten chans att det hade spridits till resten av huset eftersom det är ett stenhus och skorstenen var så pass isolerad från huset. Det hade till och med slocknat av sig själv, det hade bara tagit x antal timmar. Så det är skönt att det inte var värre än så här.

Orkar inte skriva en massa så lägger upp bilder från varje dag istället.

 

Söndag:

Jag har bestämt mig för att flytta hem till Sverige. Det tog mig ett tag att inse att det var det jag ville, men när jag väl gjorde det insåg jag att det var det bästa för mig just nu.

 

Jag ångrar verkligen inte att jag åkte hit. Det gör jag verkligen inte, det har varit fantastiskt men också enormt jobbigt. Hade jag kunnat ändra något hade jag nog valt att åka till en större stad, det är nog allt. Men jag är tacksam för att jag fick chansen att åka hit, att uppleva ett annat land och se att småstäder skiljer sig faktiskt inte så mycket från varandra. Det finns så många likheter men också oändligt många olikheter. Men det jag verkligen inte ångrar med att åka hit är det perspektiv man får. Jag har insett att jag är så lyckligt lottad. Att jag har så många vänner och en så stor familj där hemma. Att inte kunna träffa någon av dom fick mig att inse hur mycket jag vill ha dom nära. För det blir lite ensamt när man inte känner någon i ens egen ålder i en liten stad. Kanske hade det varit annorlunda om jag hade bott i Edinburgh där det finns massvis med andra au pairer, kanske inte. 

 

Jag har haft hemlängtan i stort sett sen slutet av september. Jag träffade några skotska människor som jag umgicks med, men runt då slutade jag träffa dom på grund av olika saker. Och då insåg jag att jag var väldigt ensam. Jag hade ingen vän som jag bara kunde smsa en torsdagkväll och hitta på något med, och det går an ett tag men blir jobbigt i längden. För att kunna träffa någon vän var jag tvungen att åka till Edinburgh varje helg. Hemma i lilla småland har jag så många fler jag bara kan skicka iväg ett sms till om jag har tråkigt och vill göra något. 

 

Det tog tid för mig att inse att det var hem jag faktiskt ville. Jag pratade med mina vänner som också bor utomlands och jag drömde mig bort till dom, men den drömmen varade i en vecka och sen insåg jag att jag bara ville ha mina vänner. Så när jag kom fram till att jag ville åka hem och jag faktiskt bestämde mig för det kändes det som om en stor sten lyftes ifrån mitt hjärta och jag kände mig lättad. Då förstod jag att det var det jag ville. 

 

För att vara au pair var helt enkelt inte för mig. Jag tycker om min värdfamilj hur mycket som helst, men att ta hand om barn på det här sättet var helt enkelt inte för mig. Det var roligt de första två månaderna och det är fortfarande roligt, men det är helt enkelt inte ett jobb för mig. 

 

Exakt när jag flyttar hem är ännu inte bestämt. Först och främst måste dom hitta en ny au pair eller lösa det på något annat sätt. Jag vill verkligen inte lämna dom helt utan någon att ta hand om barnen så att dom måste ta ledigt från jobbet eller i värsta fall sluta jobbet. Dagis finns inte här på samma sätt som i Sverige, man kan inte lämna barnen på ett ställe hela dagen. Det kanske finns men isåfall är det svindyrt. Så självklart stannar jag tills det har löst sig, men det kan då betyda att jag inte kommer hem över jul och nyår.

 

Fick ett så fint brev av lilla Frida idag! Blev så glad när jag såg att det hade ramlat ner från brevinkastet i hallen. Visste på en gång att det var från henne, har väntat på det enda sedan hon sa att hon skulle skicka ett.

Älskar brev överhuvudtaget, men det här var speciellt. En bild som hon har målat och en kexchoklad, min favorit! All kärlek i världen till dig Fridisen!!

 

Långa promenader i min ensamhet, laga mat i min ensamhet, rensa, organisera och allt sånt i min ensamhet är som terapi för mig. I princip allt jag gör som tillåter mig att vara i mitt eget huvud i lugn och ro är som terapi för mig. Så länge jag får ha min musik också. Jag behöver den tiden ibland. Eller nej egentligen ofta men det är svårt här. Att stå och laga mat eller baka i några timmar själv är svårt. Bakar jag vill alltid barnen vara med, att vara helt ensam i köket så länge är ganska svårt. Min enda form av terapi här är långa promenader, men till och med det kan vara svårt. På veckorna är enda tiden jag har till det på morgonen, för på kvällarna är det alldeles för mörkt. Jag kan alltid vara själv på mitt rum, men då kommer datorn fram eller mobilen och det blir inte den där lugna stunden jag hade hoppats på. 

 

Nu när hösten har kommit och vintern sakta men säkert smyger fram blir det svårt att gå de rundor jag gillar och vara ute på det sättet jag var i början när jag kom hit. Jag kan inte längre gå och sätta mig på en bänk uppe bland kullarna med en bok och bara slappna av. För om det inte regnar då så har det med största säkerhet gjort det för en stund sedan och allt är blött och lerigt. Dessutom börjar det bli kallt.

 

Kom nu att tänka på att jag fortfarande inte har gjort en sak som jag tänkte gjort en av de första veckorna jag var här. Jag hade planerat att gå till ett café inne i town square och bara sitta där några timmar med en kopp te och en bok och bara läsa. Anledningen till varför jag inte gjorde det var för att jag med största sannolikhet skulle bli uttråkad efter cirka 15 minuter. Det är alltid så. Iden av att göra en specifik sak är bättre än att faktiskt göra den. Är också lättuttråkad som bara den. Vill helst att det ska hända saker hela tiden. Eller iallafall ofta. Men men får ju se sånt här ganska ofta.

Kom som sagt dit på tisdagkvällen efter 14timmar i antingen bil eller buss. Vad som hände den kvällen skrev jag tidigare. Jag och Emma hittade inte varandra och sen gjorde vi det och gick ut och åt. 

Emma hade fått ledigt på morgonen både onsdag och torsdag så vi båda sov ut lite. Träffade sedan Malin, Lisa, Elsa, Matilda och Amanda på Bills och åt frukost. Efter det gick vi runt i lite affärer. Köpte en bok, ny plånbok och några nagellack och ett nytt favoritläppstick som jag använder varje dag numera. 

Vi åkte sedan hem för att hämta barnen från skolan och tog det lugnt ett tag. Jag ringde till Olivers fish and chips och bokade ett bord till oss på kvällen så vi tog bussen dit runt 6-tiden. Spenderade resten av kvällen där.

Vi gick upp tidigt, eller ja vid 9, och tog oss in till Oxford street för att shoppa lite. Tunnelbanan in, några timmar på forever21 och andra affärer. Efter detta köpte vi mat på wook to walk, himmelskt gott! Turen var på vår sida och Mattias smsade Emma och sa att han kunde hämta barnen, så vi behövde inte stressa något. Vi åkte hem och bytte om innan vi åkte till Clapham för att träffa Lisa och Bella och äta på gourmet burger kitchen.

Jag sov ut lite medans Emma lämnade barnen i skolan. Sen åkte vi till richmond, fikade på costas och träffade Lisa och Malin i Barnes för att besöka affären totally swedish. Vi tjöt allihopa som små barn när vi kom in och såg all svensk mat! 

Jag, Emma och Lisa skiljdes efter det från Malin och åkte tillbaka till Kew (där Emma bor) och hängde där tills det var dags för oss att hämta barnen. På kvällen gjorde vi tacos och åkte sedan till camden och träffade Bella och den andra Emma. 

Första morgonen vi inte gick upp tidigt. Kan ha att göra med att vi inte kom hem från camden förrän 5 på morgonen. Så vi gick inte upp innan halv ett tror jag. Åkte till Oxford street bara för att köpa wook to walk och satte oss i Hyde Park för att äta upp det. Åkte sedan tillbaka till huset, Emma sov en stund och jag gick till affären en sväng och fixade mig inför kvällen när vi skulle träffa Lisa, Malin och Matilda i Clapham. Efter det åkte vi faktiskt också för att träffa dom. Och det var så roligt, dansade som om ingen annan såg och bara hade det trevligt. Så också ett slagsmål.

Vi bara tog det lugnt, åkte till Ikea, åt köttbullar, sjöng julsånger och hade det fantastiskt trots att vi var så gott som döda. Förutom det gjorde vi ingenting. Jag packade ihop mina saker och förberedde mig för min långa resa på måndagen.

Tog tunnelbanan själv från kew till Victoria station. Därifrån tog jag mig till bussen och sen satt jag på bussen i 10 timmar ungefär och mötte sedan Iain i Edinburgh och åkte med honom hem. Hände egentligen ingenting speciellt under hela dagen. Däckade i min säng vid halv tio och var stendöd tills det var dags att gå upp och jobba i tisdags.