The end
Sista dagen med barnen idag. Sista dagen jag jobbar som au pair. Måste säga att det är lite av en bitterljuv känsla, säger man så? Det känns skönt men ändå inte. Ja ni fattar. Kommer sakna dom små filurerna så mycket. Visst att dom kan vara irriterande och jobbiga, men det är typ 2% av tiden. De resterande 98% är dom så söta och gulliga.
Hur som helst ska det bli skönt att komma hem på söndag och veta att pappa står på flygplatsen och väntar på mig.
Men nu har jag två hela dagar kvar här i Selkirk och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inte så mycket kvar att varken städa eller packa. Skulle ta max en timme. Så jag kommer antagligen hänga efter Anna, Iain och barnen som en liten svans och bara hallå prata och umgås med mig nu!
På söndag kör Anna mig till flygplatsen och vi åker ändå ganska tidigt, 10 på morgonen åker vi nog absolut senast. Och då har jag typ en och en halvtimme på flygplatsen innan jag åker först till Stockholm och sen därifrån till Göteborg. Sen bor jag helt plötsligt hemma i Sverige igen....
Hem till Sverige
Jag har bestämt mig för att flytta hem till Sverige. Det tog mig ett tag att inse att det var det jag ville, men när jag väl gjorde det insåg jag att det var det bästa för mig just nu.
Jag ångrar verkligen inte att jag åkte hit. Det gör jag verkligen inte, det har varit fantastiskt men också enormt jobbigt. Hade jag kunnat ändra något hade jag nog valt att åka till en större stad, det är nog allt. Men jag är tacksam för att jag fick chansen att åka hit, att uppleva ett annat land och se att småstäder skiljer sig faktiskt inte så mycket från varandra. Det finns så många likheter men också oändligt många olikheter. Men det jag verkligen inte ångrar med att åka hit är det perspektiv man får. Jag har insett att jag är så lyckligt lottad. Att jag har så många vänner och en så stor familj där hemma. Att inte kunna träffa någon av dom fick mig att inse hur mycket jag vill ha dom nära. För det blir lite ensamt när man inte känner någon i ens egen ålder i en liten stad. Kanske hade det varit annorlunda om jag hade bott i Edinburgh där det finns massvis med andra au pairer, kanske inte.
Jag har haft hemlängtan i stort sett sen slutet av september. Jag träffade några skotska människor som jag umgicks med, men runt då slutade jag träffa dom på grund av olika saker. Och då insåg jag att jag var väldigt ensam. Jag hade ingen vän som jag bara kunde smsa en torsdagkväll och hitta på något med, och det går an ett tag men blir jobbigt i längden. För att kunna träffa någon vän var jag tvungen att åka till Edinburgh varje helg. Hemma i lilla småland har jag så många fler jag bara kan skicka iväg ett sms till om jag har tråkigt och vill göra något.
Det tog tid för mig att inse att det var hem jag faktiskt ville. Jag pratade med mina vänner som också bor utomlands och jag drömde mig bort till dom, men den drömmen varade i en vecka och sen insåg jag att jag bara ville ha mina vänner. Så när jag kom fram till att jag ville åka hem och jag faktiskt bestämde mig för det kändes det som om en stor sten lyftes ifrån mitt hjärta och jag kände mig lättad. Då förstod jag att det var det jag ville.
För att vara au pair var helt enkelt inte för mig. Jag tycker om min värdfamilj hur mycket som helst, men att ta hand om barn på det här sättet var helt enkelt inte för mig. Det var roligt de första två månaderna och det är fortfarande roligt, men det är helt enkelt inte ett jobb för mig.
Exakt när jag flyttar hem är ännu inte bestämt. Först och främst måste dom hitta en ny au pair eller lösa det på något annat sätt. Jag vill verkligen inte lämna dom helt utan någon att ta hand om barnen så att dom måste ta ledigt från jobbet eller i värsta fall sluta jobbet. Dagis finns inte här på samma sätt som i Sverige, man kan inte lämna barnen på ett ställe hela dagen. Det kanske finns men isåfall är det svindyrt. Så självklart stannar jag tills det har löst sig, men det kan då betyda att jag inte kommer hem över jul och nyår.
Kit Heath
Hur gulliga är inte mina värdföräldrar?
Dom kom och knackade på till mitt rum för en liten stund sedan och sträckte fram en present. Och jag, jag är ju som jag är, bara gapar och liksom är helt förvirrad. Så fortsätter Iain med att säga vi ville bara tacka för att du är så fantastisk, inte bara med barnen utan överhuvudtaget.
Så har jag nämnt att jag älskar det här stället och att jag verkligen hamnat i den bästa familjen man kan tänka sig.
Hemmafru
Har aldrig känt mig så mycket som en hemmafru som jag gjort idag. Efter att jag tagit barnen till skolan satte jag på Annas yoga dvd och hade lite yoga här hemma. Lite annorlunda yoga var det, just den här var en blandning av yoga och pilates så var ganska så jävla jobbigt. Har nu träningsvärk på ställen jag inte visste att det fanns muskler på. Sen började jag rensa ut skåpen i köket. Velat ha ett projekt i veckor och frågade Anna om det var okej. Hon var överlycklig för hon hade tänkt göra det i månader men inte velat eller haft tillräckligt med tid. Efter det hämtade jag Anita och vi gjorde pannkakor. Vi var och handlade lite, pysslade och så. Efter vi hade hämtat Albin från skolan började jag laga mat. Under hela tiden jag var hemma i huset hade jag även ett förkläde på mig och sprang runt och fixade och donade. Men det har varit en sån mysig vecka. Känns att hösten är här kan man ju lugnt säga.
Iain köpte en skiva med First Aid Kit till Anna för några veckor sedan och tro mig den spelas hela dagarna. Jag älskar den, Anita och Albin tycker den är rolig att dansa till och Anna älskar den lika mycket som jag.
2 månader
Snart har jag varit i Skottland i 2 månader. Om fem dagar för att vara exakt.
Hösten är påväg
Det slår mig ibland att jag är inte hemma i Sverige. Människor här förstår inte svenska och tycker att det låter helt konstigt när jag säger något på svenska till dom.
Det slår mig ibland också att jag faktiskt jobbar här, för det känns verkligen inte som det. Det känns bara som vardag. Jag är också väldigt lyckligt lottad som hittade den familjen jag hittade. För det känns inte som om jag jobbar för dom utan mer som om jag är en del av familjen och här är dom det närmsta jag har till familj.
Det värsta är nog att jag liksom glömmer bort alla där hemma. Livet liksom flyter på och jag tänker inte på att jag kanske skulle höra av mig och berätta lite om hur det är och så. Måste bli bättre på detta, speciellt när det kommer till familjen. Mina vänner pratar jag med nästan hela tiden.
Min och Leas lunch i lördags i Edinburgh
Hösten är påväg
Ingenting
Hallå!
Har varit dålig på att uppdatera men har inte hänt så mycket som är värt att notera. Livet flyter liksom bara på.
Albin har varit sjuk och hemma från skolan i två dagar så det har varit lite mer att göra. Tvättmaskinen har iprincip gått sönder så vi väntar på den nya.
Övertalade Anna och Iain att dom skulle gå ut tillsammans och äta middag någon kväll. Oftast blir det nämligen så att de går ut med sina vänner och turas om att vara hemma med barnen. Men jag lyckades få ut dom. Så på fredag är jag barnvakt. Vilket egentligen vara innebär att jag är i huset för barnen kommer antagligen redan ha gått och lagt sig när dom åker. Så jag kommer nog beställa massa Kina-mat och kolla på Alla Älskar Alice.
vattenkrig och rymlingar
Så de här två senaste dagarna har varit lite tuffare än innan. Lite mer fights med barnen. Igår var det Albin som bråkade. När vi gick hem från skolan sprang han iväg i förväg som vanligt. Han springer en bit sen stannar och väntar till jag och Anita kommit ikapp. Den första biten stannar han ganska nära för det är vid stora vägen och han försvinner lätt bland alla som är påväg hem från skolan. Men den här gången sprang han iväg längre än vad han fick och lyssnade inte när jag ropade. När jag tillslut fick tag i honom sa jag att han skulle gå jämte mig, vilket han inte heller gjorde. Så då sa jag att han fick hålla min hand resten av vägen hem, vilket var tortyr för honom för han grät och skrek hela vägen hem. Sen blev det värre när jag sa att han inte fick titta på Spider-Man och han bara fick titta på vad Anita ville. Men idag var det bättre.
Idag var det vattenkrig i badrummet som gällde istället. Dom skulle tvätta händerna och så hörde jag bara Albin ropa nej Anita du får inte göra så. Men han sa det bara en gång så jag trodde hon slutade, sen hörde jag ett plask. Gick in och båda var dyblöta. Så då fick dom inte se på tv förrän efter maten, vilket dom förstod men var lite sura över. Det var bara Anita som blev arg när Anna sa samma sak när hon kom hem.
Men det är bra ändå. Dom är helt underbara när vi leker och skojar och alla är på bra humör.
Scrubs och ben and jerrys
Postade tre brev idag och vet ni vad det kostade? 10 pund... 10 JÄVLA PUND! Det är ju för fan svindyrt. Okej ja det var små presenter i två av dom men ändå.
Till det positiva. Fick mitt paket från forever21, så ska ta bilder på allt imorgon. Var som ett litet barn på julafton när Iain kom upp med paketet. Jag trodde inte det skulle komma förrän imorgon. För enligt UPS skulle det inte det. Iain skrattade bara när jag fnittrade som en liten 8 åring och bara slet upp paketet.
Börjar även på yoga på torsdag kväll. Iain ringde idag dit och hörde med dom, så på torsdag 18.50 hänger jag uppe på Selkirk High School för att skriva in mig på yoga. 30 pund för 10 lektioner tror jag det var. Alltså typ 35kr per lektion. Hur billigt som helst ju. Och Anna kanske även hänger med om Iain kan komma hem i tid och ta barnen.
Underbart
Jag trodde det skulle vara jobbigt att vara au pair. Och visst det har sina stunder då man bara är arg och tjurig, men det är kanske 10% av tiden. Resten är helt underbar. Det är oftast bara morgonen som är lite knölig, sen efter jag hämtat dom från skola och dagis är alla hur glada som helst.
Ben freaking HOWARD
Inte nog med att jag förbeställde Ben Howords nya album förra veckan. Tack vare det kunde jag igår köpa biljetter till hans konsert i Edinburgh i december!!!
Svävade på moln hela dagen igår och var full av energi. Så naturligtvis är jag helt borta idag.
La mig i soffan efter jag och Anita hade ätit lunch så då kom hon och la en filt över mig sa godnatt och sprang iväg och lekte. Visserligen lekte hon i samma i rum, så sova kunde jag ju inte. Inte för att jag hade gjort det ändå. Men tanken som räknas!
Andra dagen
Igår var då barnens första dag på dagis och i skolan. Och ja det gick väl hyfsat bra ändå. Anita ville inte bli lämnad på dagis men det var inte super mycket tårar. Albin var det inga problem för, han blev bara lite förvirrad när det bara var jag där för att hämta honom, han trodde nämligen att hans pappa skulle vara med. Men det gick bra ändå. Han ville dock inte gå till skolan idag. Men det gick också bra så småningom.
Så idag var jag och Anita i parken efter dagis och nu har vi ätit lite lunch och ska snart iväg och hämta Albin efter skolan.
Last night
Har haft en väldigt lugn vecka! Det är väldigt tröttsamt att ha barnen hela dagarna, men det är mer psykiskt än fysiskt. Dom leker mest själva. Men det är uttröttande att hela tiden vara tålmodig, pedagogiskt och svara på samma fråga 20 gånger om. Dom är i den åldern då varje svar man ger svaras med frågan varför? Och det går inte alltid besvaras på ett bra sätt. Dessutom ska man alltid försöka förklara varför man ska göra någonting, till exempel varför man måste ha på sig byxor för att gå ut.
Hur som helst, vi spenderade hela eftermiddagen hos lillkillens kompis. Var så skönt att umgås med en annan vuxen människa och prata om något annat än barnen. Vilket ofta är samtalsämnet på kvällen för dom undrar vad barnen har gjort och så där.
Så nu på kvällen vräkte jag i mig godis, det sista jag hade för imorgon. Imorgon, då är det inget mer godis, inga mer chips och sötsaker! It's over now.
Lång dag
Är så död just nu.
The Hainings Estate - ett gammalt förfallet hus som förr ägdes av en svinrik man som vid sin död skänkte det till kommunen. Nu får vem som helst gå dit och hänga.
Dör lite på utsikten överallt.
Hur jag hann fläta håret idag vet jag inte.
Varit en så in i helvetes lång dag. Upp vid åtta och göra frukost med barnen. Sen städa och fixa grejer till picknick, få på barnen kläder och sen klä på mig själv. Bara det tog nästan 3 timmar. Men sen kom vi äntligen iväg på vår picknick. Självklart ska lilltjejen ramla och slå sig, bli livrädd för en hund och skrika halvt ihjäl sig. Den tjejen vet fan hur man skriker. Det är så högt och så ljust att det lika väl kunde varit en visselpipa.
När vi äntligen kommit. Efter en ganska lång promenad tillbaka från the Hainings Estate, där grabben förövrigt hela tiden gått 2meter bakom mig istället för framför, tog vi det lugnt i någon timme, eller iallafall dom. Jag fixade och donade ett tag. Sen kom grabbens kompis och hand mamma. Super trevlig. Så medan som cyklade runt och lekte rövare stod vi och pratade. Och jag kan inte säga hur skönt det var att ha ett samtal med en annan människa själv utan att Anna och Iain var med. Tycker om dom jätte mycket men man slappnar av på ett annat sätt för det är bara mig de kan prata med.
Anyways, efter dom hade åkt hem fick barnen leka ett tag till medan jag påbörjade middagen. Hade tänkt göra lite lasagne. Fast det var lite svårt när barnen hela tiden skulle bråka. Så tillslut satte jag dom vid bordet med massa färg och papper och penslar.
Men jag är alltså helt död nu. Orkar typ inte änns ställa mig upp. Det kanske inte låter som mycket, hade jag varit själv hade det varit a piece of cake. Men allt tar så himla mycket längre tid när barn är med i bilden.
Hur jag hann fläta håret idag vet jag inte.
Första "riktiga" dagen
Idag var den första dagen jag var au pair på riktigt. Eller jo Iain var hemma för han jobbar hemifrån på måndagar men jag var mer in charge än jag var förra veckan. Och det gick jätte bra.
Vet inte om jag får lägga ut bilder på dom därför visar jag inte deras ansikten.
Vi åt frukost. Lekte med play-doh. Bakade en banankaka och gjorde lunch. Liten mjukstart på de nästa två veckorna som kommer vara riktigt häktiska. Skolan börjar inte förrän om två veckor så de har fortfarande lov och då har jag dom hela dagarna istället för en stund på morgonen sen ledig i några timmar och sen på eftermiddagarna. Men det blir nog bra. 9 och en halv timme fyra dagar i veckan är väl inte så jobbigt?
First days
Har bara varit här två dagar än så länge. Familjen är supertrevliga och allt har gått super bra. Igår var nog ändå jobbigast. Men tror det var för att jag var så trött och allt var så nytt och konstigt. Det kändes mycket bättre idag. Vi var ute en massa. Vid parken, som förövrigt är helt nybyggd och jättefin. Finns definitivt inte lekplatser som den i Sverige. Iain visade mig hur man går till skolan och lekgruppen. Börjar ju inte på riktigt förrän nästa vecka när Iain går tillbaka till jobbet.
Mitt rum, som ni ser i inlägget före, är super mysigt, garderoberna är gigantiska. Tyckte jag hade med mig hur mycket som helst, men tydligen inte. Sängen är hur härlig som helst, kommer bli bortskämd med så här mycket plats och så här stort täcke.
Barnen är hur gulliga som helst. Igår tog det ett tag för dom att våga prata med mig, den äldsta gömde sig till och med varje gång jag tittade på honom, men nu kommer han hela tiden och visar mig sina teckningar och det ena och det andra.
Trodde maten skulle vara helt hemsk, men hittills har det inte varit några problem alls. Inget jag skulle få för mig att bara åh det vill jag ha idag!!" men det fungerar.
Mycket mer än så är det väl inte som har hänt. Jag lär mig liksom hur allt fungerar än så länge. Beställde hem ett nytt SIM-kort till mobilen så jag har ett brittiskt nummer. Men det är väl typ det. Hur mycket mer kan hända under två dagar liksom.
Snart dags
Om fyra och en halv timme åker vi till flygplatsen och jag drar iväg. Börjar bli lite nervös. Men det kommer bli så jävla roligt.
Tänkte jag skulle skriva ett lite längre inlägg när jag är där och berätta om de här senaste dagarna.
